På 1100-talet ville greve Withier de Rethel grunda ett kloster på sina ägor. Han vände sig till klostret i Loroy (i departementet Cher): tolv munkar ledda av abbot Roger, en cisterciensermunk av engelskt ursprung, anlände till den enorma egendom som greven hade testamenterat. Roger valde en avskild dalgång omgiven av många källor och grundade 1148 eller 1154 det nya klostret som han kallade Esland. Den stora vattentillgången var en viktig faktor i valet av munkar. Cistercienserna (en klosterfamilj som grundades av Sankt Bernhard av Clervaux) var experter på vattenhantering. De grävde kanaler och byggde fördämningar med hjälp av markens naturliga lutning och skapade vattenfall som drev spannmålskvarnarna och smideshammarna: en gudagåva för den lokala ekonomin! Tyvärr överlevde dock inte klostret revolutionen och de industriella omvälvningarna på 1800-talet.